Svenskarnas sparpengar rör på sig men inte alltid åt rätt håll. I allt större omfattning flyttas kapitalet utomlands till länder som Luxemburg och Irland där fondmarknaden är mer flexibel och regelverken modernare, skriver Sofia Nordin, operativ chef på wealthtech-bolaget Sharpfin.
Regeringens utredning om associationsrättsliga fonder väntas inom kort presentera sitt slutbetänkande, som innehåller förslag till ett nytt regelverk för hur fonder med rörligt aktiekapital kan organiseras och förvaltas i Sverige. Syftet är att skapa ett modernt och flexibelt ramverk för fondverksamhet, i linje med gällande EU-standarder. Reformen utgör ett betydelsefullt steg mot att stärka den svenska fondmarknadens konkurrenskraft och minska incitamenten för kapital- och kompetensflytt utomlands.
Enligt Statistiska centralbyrån ökade svenska innehav i utländska portföljtillgångar med cirka 6 procent under andra halvåret 2024, motsvarande över 10 000 miljarder kronor. Svenska sparare får visserligen fler investeringsalternativ och ofta lägre avgifter, men priset betalas av Sverige genom mindre transparens, färre arbetstillfällen och minskad konkurrenskraft.
Nettoinsättningarna i fonder nådde förra året hela 208 miljarder kronor vilket var ett rekordår. Svenska sparare har blivit allt mer kunniga och kräver tydligare insyn i avgifter och avkastning. Men när mer fondkapital förvaltas utomlands minskar insynen i hur sparpengarna hanteras. Det kan vara svårare att skapa transparens i avgifter och värdera hållbarhetsdata i sina egna investeringar.
Utöver detta tappar Sverige arbetstillfällen och specialistkompetens, skatteintäkter och innovationskraft flyttas bort från landet och konkurrensen urholkas när nya aktörer möter höga inträdesbarriärer.
Vi ligger långt fram inom både finans och tech. Problemet är att vårt regelverk och våra strukturer inte hängt med marknadens utveckling. Det är som att vi försöker springa ett lopp i gamla skor medan konkurrenterna redan bytt till lättviktsdojor. Många svenska fondbolag sitter fast i föråldrade processer och dyra IT-lösningar. Samtidigt är inträdeskraven så tunga att mindre, snabbfotade fondbolag inte ens tar sig in. Det leder till mindre konkurrens och sämre valmöjligheter för spararen.
Fonder ska utvecklas, inte bara säljas, och därför behöver vi införa fondstrukturer som ligger i linje med EUs standarder. Detta innebär enklare administration, rapportering, och en marknad där nya spelare kan etablera sig utan att mötas av orimliga hinder. Andra länder visar att det går. Luxemburg genomförde 2023 en lagreform som sänkte kapitalkraven för fondbolag och införde nya incitament för fondtyper som ELTIF (European Long-Term Investment Fund) och PEPP (Pan-European Personal Pension Product). Syftet var att göra det enklare och mer attraktivt att etablera och driva fonder i landet och på så sätt stärka Luxemburgs position som Europas ledande fondcentrum. Nederländerna har också uppdaterat reglerna kring sina FGR-strukturer (Fondsen voor Gemene Rekening) för att göra det enklare för nya aktörer att etablera sig. Genom tydligare definitioner, förenklade rapporteringskrav och en mer förutsägbar skattemässig behandling har landet skapat en fondmiljö som lockar både inhemska och internationella förvaltare.
När svenska utredningen nu snart landar på regeringens bord har vi ett tillfälle att säkra positionen som fondnation och se till att spararnas pengar både växer och arbetar här hemma.
Det som krävs nu är politiskt mod och en framtidsinriktad syn. Om inte, kommer fondmarknaden tyst men säkert att försvinna ut ur landet. Det är varken bra för spararna, staten eller Sverige som finansplats. När regelverket moderniseras, då stannar kapitalet inte bara kvar, det växer.